Februarirevolutionen

Efter det att Nikolaj II abdikerat började Dumans provisoriska regering stifta en mängd nya lagar, men det fanns inte längre några fungerande institutioner som kunde implementera dem. Ett pågående världskrig, 1 000 år av centralmakt och låt-gå-mentalitet gjorde Ryssland till en anarki över en natt. På bara ett par månader försvinner statsapparaten helt, vilket tydligt visar den avgörande roll tsaren spelade i det gamla systemet. Efter ca 4 veckor kom nyheterna om händelseutvecklingen i huvudstaden till landsbygden. Bönderna började plundra storgods, men övergreppen mot personer var få. Socialistrevolutionärerna, i arbetarsovjeterna, bad bönderna att vänta på en jordreform. Regeringen uppsköt dock att kalla in Duman, vilket gjorde att den tappade i legitimitet och förtroende. Efter 8 veckor erkänner Duman att den inte längre kan styra landet.

Den ganska fredliga Februarirevolutionen 1917 innebar att makten gick över till lokala sovjeter runtom i landet. 6 socialister från Petrogradsovjeten tog plats i regeringen, vilket innebar att också de fick vara med och dela på ansvaret för allt som gick snett i regeringsarbetet. Bolsjevikerna var det enda partiet som ställde sig utanför ett samarbete med regeringen, eftersom de såg Ryssland som en språngbräda till världsrevolution. Detta synsätt gjorde att de helt ansvarslöst kunde lova vad som helst till alla klasser. Bolsjevikerna var dessutom det enda partiet som hade en väpnad underjordisk organisation.

Bolsjevikerna, anförda av Lenin, gjorde ett kuppförsök i juli 1917. Fas 1, som leddes av Lenin, innebar att man genom massdemonstrationer försökte få den sittande regeringen att avgå. Fas två, som leddes av Trotskij, innebar att man med hjälp av stormtrupper intog viktiga positioner i St. Petersburg (Petrograd). Kuppen misslyckades och flera av bolsjevikledarna flydde utomlands (Lenin till Finland). Bolsjevikpartiet var nu illa ute eftersom det dessutom framkommit uppgifter om att de hade erhållit finansiellt stöd från Tyskland. Tyskarna hade stora intressen av att se ett försvagat Ryssland för att kunna flytta trupper till den franska fronten.

Epilog

I bakgrunden fortsatte 1:a Världskriget att dundra på och Ryssland var fortfarande inblandat. Så sent som i januari 1917 var alla partier utom bolsjevikerna för en fortsättning på kriget. Bolsjevikerna hoppades på inbördeskrig.