%user_javascript%
sep 2009

Ohemul reklam

En del saker sker slumpartat i livet, en halvtimmes väntetid och en hifimässa kan kollidera i tid och rum plötsligt. Jag klev in och tänkte fördriva min väntetid och blev glad, för de hade ju släpat dit en hel riktig symfoniorkester, hann jag tänka, innan jag trampade in i salen och tittade runt efter den levande orkestern... Och den fanns inte där, istället en samling svindyr elektronik, då var det inte mycket mer att göra än att åka hem och försöka smälta upplevelsen.

Men så dök det upp en affär som påstod sig sälja audiofilprodukter till mänskliga priser, och jag gjorde många besök. Drog hem en del prylar också och allt byttes ut allt eftersom. Men några av de dyrare budgetsatsningarna blev kvar länge och tjänade väl, STAX-hörlurar, en NAD receiver men skivspelaren skaffades från en vanlig fin hifibutik, en Thorens spelare.

Men det fanns en baksida, jag och många andra upptäcker att det fuskas våldsamt med storbolagens inspelningar och pressningar på vinyl och CD, ljudet behandlas för att låta bra i mediokra anläggningar om det nu inte låter apa i alla. Då börjar jakten på bra inspelningar. I tidningen Hifimusik, recenceras musiken alltid med ett omdöme om ljudkvalitén, men annars är det tomt på anvisningar bland recensionerna.
Jag har nöjt mig med att köpa sådant jag kunnat provlyssna någonstans eller via olika vägar fått tips om, eller i några fall finns det pålitliga studion och musiker som lägger omsorg om sin produktion i alla dess delar.

Så kommer vi till anledningen för dagens blogg, jag var inne i Gävles enda fin-hifibutik, NAD-handlaren och fick tipset om Stockfisch records, värt att kolla in för alla som gillar bra musik och uppskattar gott ljudhantverk.

Utvecklingen för elektroniken har gått med stormsteg, idag kan du få väldigt fint ljud för överkomlig peng.

http://www.stockfisch-records.de/stckff/sf_stockfisch_e.html

http://www.hifiklubben.se/

|

Kapitalets nygamla jaktmarker

När jag gick min första studiecirkel om marxism under sjuttiotalet så diskuterade vi det som nu händer. Nämligen vad kapitalet skulle investera i sedan när det inte gick att bygga fler maskiner och fabriker för att göra fler prylar. I en dynamisk kapitalism utvecklas produktionskrafterna i en rasande fart genom konkurrerande kapitalister. Allt fler maskiner och allt färre arbetare gör allt fler prylar. Mellan varven uppstår övermättnadskriser på grund av kapitalets oförmåga att betala arbetskraften så den förmår att efterfråga prylar men också på grund av ren och skär överproduktion.

Redan på sjuttiotalet fanns tecknen på det marxisterna förutsåg, att kapitalet skulle ge sig på jakt efter vinster i den offentliga sektorns verksamheter, dels fanns det länder där kapitalet redan var igång och gjorde vinster på offentligsektorn i betydligt större utsträckning än i Sverige, dels hade Elektrolux bildat sitt första embryo till en privat förskola under namnet "Pysslingen".

Men i Europa och Sverige hade kapitalet problem, så mycket av offentlig verksamhet gjordes oegennyttigt över skattsedlar och i gemensamt ägda företag och verksamheter, posten, järnvägen och telefonbolag, elbolag var bara inrättade för att tjäna skattebetalare och allmänhet. Dessa goda karameller var utanför de förmögna människornas räckvidd, inte en krona kunde de investera i verksamheterna, ingen enda procent utföll i aktieutdelning eller värdestegring till dem på alla dessa miljarder kronor som snurrade runt i offentlig verksamhet. När då industrin redan var utbyggd och det inte finns tillräckligt med nya prylar att satsa sin förmögenhet i, inte undra på att kapitalet studerade den offentliga sektorns verksamhet med dreglande käft.

Hur i all världen skulle man komma åt den? Som tur var, hjälpte den offentliga sektorns verksamhet till att hitta hävstången, som alla stora organisationer hade många verksamheter samma sjuka, med byråkratiserade rutiner, en gruppdynamik där kundens intressen förlorats sedan länge och medarbetarnas fokus låg på organisationens inre mål. Här kunde piggelina teoretiker och effektiva affärsintressen hävda att privat verksamhet måste in för att effektivisera och rationalisera trögrörliga dinosaurier.
In kommer konkurrenstänket som fortfarande råder.

Naturligtvis kan man pressa en offentlig verksamhet att vara effektiv och rationell genom politiska beslut också, men det förbiser liberalernas tankesmedjor mer än gärna. Man har lyckats bygga en hel Europaordning där grundlagen är att man ska kunna komma åt offentliga verksamheter och föra över dem till privat vinstgivande verksamhet.
Den liberala teorin bortser gärna från kapitalets tendens att bilda monopol och kartellverksamheter för att långsiktigt stabilisera sina vinstnivåer.

Det finns två rapporter från Vänsterpartiet som beskriver hur liberalismen används för att lägga under sig offentliga verksamheter och tukta fattiga länders regimer till att plundra ut sina befolkningar.

Om avregleringen av sjukvården i EU:

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2008:sjuk-avregleringen-av-sjukvarden-i-eu&catid=99:eu&Itemid=252

Om handelspolitken i EU:

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2009:handel-handelspolitiken-i-eu&catid=99:eu&Itemid=252
|

Betalda pratmakare invaderar EU

Vid sidan av EU-parlamentet har det vuxit fram ett annat inte folkvalt organ. Lobbyisterna sedan de blivit godkända får springa omkring i EU-korridorerna och bjuda in till arrangemang och fester av hjärtans lust. Chokladfabrikörer skänker bort ton med choklad för att få sina intressen tillgodosedda. Kemikalieindustrin vill kränga kemikalier av hjärtans lust och utan kontroller, så här ska det smörjas EU-parlamentariker. De minst kontrollerade lobbyisterna i världen verkar kring EU-parlamentet.
Naturligtvis har kapitalet många välvilliga öron i högerlägret och varje utskottsmötet är en strid mellan kapitalets tungor och vänstern om formuleringarna i nya bestämmelser.

Läs mer i Vänsterpartiets rapport: Uppdatering 090923 Korrigerat länken, nu går den till rätt rapport, häpp...

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2007:lobby-pengar-koeper-makt&catid=99:eu&Itemid=252
|

Plundring av haven

Där kapitalets lobbyvänner segrar förlorar natur och djur. I inget är det tydligare än EU:s fiskepolitik, starka lobbyintressen driver fram många miljoner euro till en överdimensionerad fiskeindustri, vars fiske idag hotar utplåna 8 av 10 fiskarter. Det är bra att gamla fiskefartyg skrotas, för det får man bidrag, men det lika dåligt att man får bidrag för nya större effektivare fartyg som dammsuger haven på allt matnyttigt. Fiskeflottan är så stor att EU köper fiskerätter från korrupta regimer i fattigländer för underpris och fiskar ut även andra länders hav. Till och med hav som inte rätteligen enligt FN tillhör de länder som säljer rättigheterna, som Västsahara som invaderats av Marocko. En sjuk hantering i ett sjukt system. Notera att de socialdemokratiska EU-ledamöterna inte orkat rösta emot fiskeavtalen utan lagt sig för kapitalets intressen, men vi hoppas så klart på en ändring nu.


Här en länk till Vänsterpartiets rapport:

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2010:fisk-om-eus-fiskepolitik&catid=99:eu&Itemid=252

Här en länk till författaren till boken om EU-fiskepolitik

http://isabellalovin.com/
|

En riktig hjälte igen

Det finns hjältar av alla slag, mytiska figurer, diktade figurer och så det de som finns och fanns på riktigt. Människor som sväljer sin rädsla och bara gör det de tycker är nödvändigt för de utsatta eller kämpar för demokrati där ingen finns. I vårt gemensamma minne borde Anna Politkovskaya finnas, hon som misshagade Putinregimen med sina reportage om kriget i Tjetjenien. I Burma har vi Aung San Suu Kyi som i åratal trotsat militärerna och begär demokratiska val.

I lördagens DN läste jag om en kvinnlig författare som gett sig på att skriva en bok som avslöjar ett pedofil nätverk i Mexico, ett nätverk med beskydd från högsta nivå. Trots mordhot så fortsätter hon sitt arbetet och är snart klar med en film också.
Detta är vad verkligt mod handlar om.



http://www.dn.se:13029/dnbok/lycdia-cacho-jag-later-mig-inte-skrammas-norstedts-1.957119
|

Dom vill låsa in oss

Hittade en länk till en artikel som måste spridas. En dag kanske också it-cheferna på kommunerna hör varningarna. Det är så att pyttemjuk strävar efter att ringa sina användare i sina system för att man aldrig mera ska kunna återvända till den fria marknaden. Det är på tiden att it-fproffsen vaknar för pyttemjuks ambitioner och att fler för upp ögonen för företagets monopol ambitioner. Först då är det möjligt att skriva kontrakt och ställa krav på att dokumentformat och annat ska vara standardiserade enligt världsstandard och öppna och tillgängliga för både användare och utvecklare. I det fall man använder sig öppen källkod är licensen redan färdig för fri spridning och utveckling, men i kontakterna med monopolföretagen är det sådant man själv måste bevaka genom sin avtalstext. I deras standardavtal hänger de gärna upp kunden i svansen på sitt eget träd...

http://www.idg.se/2.1085/1.244871/stoppa-microsofts-monopol

|

Racet mot framtiden

På ETC:s webbsida skriver Johan Ehrenberg om en kris som inte beskrivits som sådan än. Han menar på att allt pekar på att det kommer bli vilt slagsmål om våra energikällor snart och faran är att alla springer efter kol som kortsiktig lösning på sina energiproblem när oljan blir dyrare och till och med minskar i tillgång. Enligt honom så är vi väldigt nära situationen med eller befinner oss redan på nivån "peak-oil". Det vill säga att man hittat och använder alla kända oljereserver och man kan inte öka tillgången mera, tvärtom så minskar utvinningen så sakta och industrin har börjat titta efter andra oljekällor som är dyrare att utvinna. Nackdelen med de alternativa oljekällor att de kan innebära en oerhörd naturförstörelse att få fram oljan, oljesanden i Kanada är ett exempel Ehrenberg tar upp i sin text.
Det finns mycket att betänka i det Ehrenberg skriver och vi ser den kortsiktiga jakten i full gång.

Men jag är samtidigt lite mer optimistisk för teknikutvecklingen med alternativ förnyelsebar energi stegar också fram, men naturligtvis måste man satsa sina resurser på att ta fram den istället för fortsatt jakt på kol och olja. Solenergin kan utvinnas i Sahara och kan utvinnas i sådan mängd att man teoretiskt kan täcka hela Europas behov av energi med den.

Flera andra tekniker står på G men som alltid väljer vi väg själva, ska industrin göra det åt oss så styr den kortsiktiga vinsten eller kan vi förmå våra politiker göra valet för den förnyelsebara energin, du kan påverka vilken väg det blir.


http://www.etc.se/23433/den-stora-krisen/
|

Arbetsmarknaden är allas

Det gick vägen i det norska valet. De rödgröna samarbetspartierna får fortsätta sitt uppdrag. Men det kan också noteras att vänstern försvagats och att högern stärkt sina ställningar. Särskilt den skräphöger som bygger sin politik på främlingsrädsla. Bara i Sverige har den sorts skräphöger hållits ifrån taburetterna av en upplyst och klok väljarkår. Gamla nazister och liknande fyle har inget att göra i riksdagen, så man kan ju hoppas att det förblir så.

Idag när protesterna mot diskriminering och utanförskap tar sig synnerligen osmarta former krävs det än mer av samhället som har det bättre förspänt. Masoud Kamali beskriver dagens situation på ett bra sätt i Aftonbladet, se länken nedan.

En politisk lösning måste fram som låter alla vara deltagare i arbetsmarknaden, kostnaden för det är alltid samhällelig på ett eller annat sätt. VI människor som delar planeten jorden måste också dela på och byta arbeten med varandra. Kapitalismen är bara en form för det, något bättre måste fram.

I det perspektivet är det lätt att se behovet av en internationell fackförening, Martin Hofverberg, förde fram den idén på en debatt om vänsterns visioner i Uppsalas stadsbibliotek härförleden. Idag äger kapitalet arbetarna, det finns inget som kan ge dem skrämselhicka längre. Så länge östblocket fanns kunde oron för socialismen vara en spelbricka i den internationella kraftmätningen mellan kapital och arbete. Den konfliktytan finns inte längre och ingen lär sakna den heller, men arbetarklassen har ett överhängande behov av att internationalisera sin kamp.

Nationalismen är en återvändsgränd, bara till för de få stackars arbetare som har behov av att stå i snörräta rader och vänta på godis från sina herrar...

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5800802.ab



|

Tre i båten

Nästa år får vi se om de fyra skrävlande kaptenerna får lämna båten som både sprungit läck och kantrat under deras befälstid. Länge yrade borgarna om sin förträfflighet medan de tuggade i sig den välfyllda last de fått ärva av de sparsamma arbetarledarna. Nu är återigen håvorna fördelade efter välkänd modell, mest till de som har mest och ingenting alls åt de som inget har.

Men i vanlig ordning så står den rödgröna sidan redo för att räta upp skutan och fylla förråden igen. Denna gång hoppas jag att vänstern får mera att säga till om, så att sparsamheten lämnas lite åt sidan och mera krafter sätts in för den eftersatta offentliga sektorn. Men väljarna gör som de vill. Man kan lägga tyngden på S som gärna sneglar mot mittfältet, man kan lägga tyngden hos MP, som föga mer har än sina gröna idéer och lika gärna kan sälja ut arbetarna igen om de kan, eller så lägger man sin röst hos V som försöker få fördelningen att fungera igen.

Att alla tre partierna har stora utsikter att återigen kunna komma överens och hantera budgetar och vardagspolitiken utifrån de styrkepositioner väljarna ger dem, det syntes på den rödgröna dagen den 6 september på Kungsan i Stockholm. Vi hade en trivsam dag där med musik och underhållning, med lite debatt mellan de tre partierna och inspirerande tal från partiledarna. Även solen lyste över politiken denna dag.

Ändå saknar jag något, och det är en lite mer framåtsträvande vision, än de rimliga återställare som ställts i utsikt för samarbetets eventuella regeringssamverkan. Alla tre partierna bär på visioner om en större samhällsförändring, den borde kunna uttryckas enkelt och slagkraftigt och kunna bli ett tydligt val för folk. Den ska kunna attrahera mer än de tjugo mest utsatta procenten av befolkningen som vi gärna talar om, men jag tycker det är farligt att enbart lita till väljarnas solidaritet...

Att borgarnas "ein für alles" lösning med sänkta lönenivåer som svar på allt, till sist även drabbar en allt större del av befolkningen är inte riktigt uppenbart än. Därför ser det jämnt ut i opinionsmätningarna också.

DSC07113





|

Böcker är farliga

De kan se nog så beskedliga ut, små oansenliga pappershöger med skriven text, men ack, vilken laddning det bor i den skrivna texten. Vissa böcker kallas för heliga och fanatiker far omkring viftandes med dem och begär underordning av alla inför denna heliga bok. Somliga böcker är så farliga att de måste brännas på bål av diktaturens hantlangare. Andra böcker får svartrockarna att utfärda bannbullor och hota författaren till livet, ett väldigt gott skäl till att skaffa samma bok enligt min mening. Om någon trodde att fånigheterna tog slut i och med dödshoten mot Salman Rushdie och hans bok ”Satans verser” så var kultursidorna i Arbetarbladet den 10 september en nyttig påminnelse. Sherry Jones har skrivit böcker som ser på tiden kring profeten Muhammed ur hans hustrus Aishas ögon. Hon har tillbringat mycken tid i arkiven och sökt efter historiska underlag för sina böcker. Men ämnet som sådant var för hett för hennes amerikanske förläggare som backade ur utgivningen och hennes bok blev istället utgiven i Storbrittanien, men så småningom även i USA av en liten förläggare. Men svartrockarna var i farten och anlade brandattentat i hennes brittiske förläggares bostad och när Sherry Jones åker på internationella författarbesök har hon livvakter...
I samband med kyrkovalet är det nyttigt att påminna sig om att religionens utövare kan vara av olika karaktärer. Själv har jag lämnat Svenska kyrkan för länge sedan, men tycker ändå att Peter Stjerndorff ska ha beröm och tack för sin rakryggade hållning mot de mörkrets horder som vill in i kyrkans styrande organ.

http://arbetarbladet.se/kultur/1.1342206
|

Rättvisa för bananarbetare

I många år har västvärlden glatt snaskat bananer och brytt sig skit i hur bananerna kommit fram till borden i väst. Men kanske är det äntligen slut på det, nu när det finns rättvisemärkta bananer att välja på. Och när debatten kring arbetsvillkoren kan ta lite fart igen tack vare Fredrik Gerttens dokumentärfilm "Bananas". Filmen har fått ett helt koppel amerikanska advokater på sig, så har de multinationella bolagen tystat kritik förr och fortsätter att göra.

Men än så länge kan vi se en del av debatten och tankarna och innehållet i filmen på webbsidan:

http://www.bananasthemovie.com/
|

En vettig röst om ekonomi

En av anledningar till att jag inte ser TV-nyheterna längre är den enfaldiga ekonomiska rapporteringen. Där i rutan trängs babbelskallar som gläfser det senaste från lobbyorganen och fjärran är all djupare förståelse och analys. Då är det en lisa att kunna läsa Ehrenberg på webben eller Sten Ljunggren och ibland andra på ETC-webben. Där finns i vart fall en anständig ansats för att förstå och vidareutveckla samhällets ekonomiska rörelser. Och just kanske därför är det precis tvärtyst i borgarmedierna om vad de kommer fram till och har för förslag...

Nu kan man läsa en artikel om att Ehrenberg varnar för en rejäl nedgång i ekonomin, eftersom inget mera arbete uträttas i samhället utan ett antal miljarder i exportkrediter håller industrin under armarna. Värdestegringen på börsen har ju inget med den verkliga ekonomin att göra som är beroende av människors arbete, att ett antal miljonärer byter aktier och pengar med varandra tillför inga jobb.

Ehrenberg påpekar att tvärtom så håller man för fullt på med att skära ned på arbetet i offentlig sektor och minskar på efterfrågan genom dåliga ersättningar och närmast obefintliga satsningar på omställningstrygghet för industrin och arbetarna. Andra EU-länder har fler program för det än den borgerliga regeringen som bara satsar på att rädda finanskapitalet, vilket i och för andra länder också gör men de gör även den andra biten.

Jag kan inte se annat än att Ehrenberg har rätt, han kan bara få fel ifall andra länder får igång sina efterfrågemotorer och rycker med oss ändå, utan att vi själva gjort särkilt mycket för att starta maskineriet.


http://www.etc.se/23296/ny-bubbla-pa-boersen/
|

Vill du ha en skola kompis?

Borgarklassens ryggdunkargäng i Rotaryklubbarna har funnit ett nytt sätt att berika varandra. Man kan ge bort offentliga verksamheter till varandra! De politiska vännerna lånar ut lite ideologisk spackel och färg med privatiseringens rosendofter och vips kan man skänka bort en hel skola för en krona...

Fast där blev det baksmälla, inför en sådan ohemult öppet berikande av sina vänner, satte till och med EU äppelskrutten i halsen och begärde rättning i leden och kammarrätten ställde också krav på marknadsmässig prissättning i vart fall.

Nu har godisutdelarna varit i farten igen, i dagens DN kan man läsa om moderaterna i Årsta som berikar en kompis med fyra förskolor för lite mer än halva miljonen, kompisen tackade och tog emot, kvitterade ut en fet lön åt sig själv och några mille i vinst.
Har inte begåvningsreserven i borgerligheten som blivit politiker läst företagsekonomi?

Det är lite svårt att förstå hur man annars kan värdera en kundstock levererad och färdig till inget. En normal företagare får räkna med att ligga i skuld tills kundstocken är upparbetad och marknadsandelen etablerad och när vinsterna kommer får man nog räkna med att de första åren plöja tillbaka det mesta i företaget.
Men här så tycker man att ett x antal elever färdiga och fixa med säker leverans av skolpeng varje år inte är värda något alls. Eller för den förskolebarnen som också levereras färdiga med vidhängande penningbidrag från start. Företagsledningen behöver bara jäsa och plocka in stålarna. Obegripligt var ordet.
Inte ens har de behövt handla upp verksamheten i konkurrens med andra vilket i vart fall hade lett till någons slag marknadsvärdering av kundstocken.

Om någon invänder mot begreppet kundstock när det gäller förskolebarn, elever eller patienter , för den delen, så är det bara en neutral beskrivning av hur det fungerar i en företagsekonomi.

http://www.dn.se/sthlm/privatiserad-forskola-ger-miljonvinster-1.944123s


|

Rättigheter i strypkoppel

Jag har aldrig tyckt att det är okej att ladda ned program eller annan copyright material utan att betala för det. Men nu blev jag ändå irriterad på girigbukarna i rättighetsbranschen, varför kan man inte få se TV-bolagens material fritt mellan alla länder? Jag surfade in på finska TV:s hemsida, efter att har strulat runt och fått kontakt med deras support så fick jag informationen som inte fanns på nätet, nämligen att programmen bara kan ses i det egna landet. Då var det frågan om gamla TV-program betalda och producerade för evigheter sedan. Det är ju inget man vill slänga pengar efter, men för nostalgins skull kunde man ju sett snuttar ändå. Men icke. Så funkar det med alla TV-klipp just nu utom när någon lagt upp materialet på Youtube.

En privatperson har till exempel lagt upp skojiga femtioitalssnuttar från finska femtiotalsfilmer där, och det är hemskt roligt att kolla in dem, men aldrig i livet att jag hade tyckt att de är värda att betala för dem. Men snart har väl den stackarns människan bolagsdirektörerna efter sig som rökta illrar.

Sådan klipp fungerar mer som reklamsnuttar och jag kan tänka mig att någon lite mer nostalgihånglare skaffar sig någon av originalfilmerna.

Jag ville till exempel köpa Vertovs original DVD efter att ha begeistrat mig i klippen, men där var dom igen, rättighetsfanatikerna, Amazon hade hyggligheten att varna för att det var fel regionskod på DVD:n för min världsdel så jag fick stoppa köpet.
Jag klantade mig när jag köpte vår DVD, kollade inte att den var regionfri.

En annan gång fick Mikael Wiehes CD bli kvar i affären eftersom ljudet var fördärvat med nåt jävla piratkopieringsskydd.

Multisarna ska väl för fan ge jävelen i om jag vill köpa nepalska statstal från 1914 utan översättning i Sverige direkt via nätet från leverantören i Hintre Indien om jag vill det. Information ska vara fri!

Nu blev det mycket svordomar, vilket jag ber om ursäkt för, men jag blev också duktigt irriterad.



|